ÅNGEST!


Lars winnerbäck & Melissa horn - Som jag hade dig förut.

Ta inte de här fel! låten är bara snuskigt bra! :)
Den stämmer väl in, lite grann på saker och ting. Men nejnej, den stämmer inte in alls. Just nu är jag bara så jävla less på livet! Jag har för mycket som snurrar runt i huvudet! Du, DU är så jävla motsägelse full! ena dagen får jag aldrig lämna dig, vad som än händer. Sen måste jag göra det för annars är jag ditt säkerhetsbälte. Och nu har vi inte pratat med varandra? Du sa att jag var ditt allt, och jag vet att du vänder och vrider det... Du tycker nog att DET ÄR BÄST FÖR MIG! jag ska inte säga att det är så, men jag kan tänka mig att det är så. Jag kan TÄNKA mig att du resonerar så. Men jag tror du har fel, jag tror inte det har med mig och göra. För hade du verkligen brytt dig, så hade du trotsat allting vid de här laget, och frågat iaf hur det är med mig. Eller vad faen som helst! EN TANKE BARA, och jag tror jag känner dig så väl... men äre inte så kanske jag har fel, och du och jag bara har varit en dröm för oss båda, att vi alltid har trott så mycket.. typ ehm..öhm.. försvarsmekanismer eller något. jaja, jag kan ju också höra av mig, men jag anser inte att jag ska be om ursäkt över hur du har behandlat mig... jag anser inte att det är min tur att krypa till korset igen... jag anser inte att det är jag som ska göra det denna gång. Samtidigt jag vet inte om jag skulle acceptera det heller.

Du är mitt allt, jag lovar och svär. Dock tror jag att jag för dig fortfarande är en lek.

Jag har skrivit en jävligt bra dikt nu idag. Dock är den så jävla hatisk, och personlig att den kommer alltid bara finnas nerskriven på ett papper med bläck. Den kommer inte hända att den publiceras. Jag börjar faktist tro att du är ett ideal, eller att du var, jag vägrade se dina dåliga sidor, och det gör jag än idag. Dock känns det som att dina dåliga sidor äre bara jag som har fått se.

Detta inlägg är bara hatiskt. Detta inlägg är bara blöööh, borde inte publeceras. Men jag måste få uttryka mina känslor just nu. För gråten sitter i halsen.. men jag sväljer den för livet är inte värt de här längre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback