Jag är ett arsle och jag vet om det,
Jag sårar folk som ingenting.
Jag är dålig på alla sätt och vis.
jag vill förstå varför ni vill vara min vän.

Jag vet inte varför.
Varför jag sårar er.
Jag vill också kunna leva rättvist,
Men i mina ögon funkar inte världen så.

Jag vill vara älskvärd,
Jag vill inte ha dom brister jag har.
Jag vill bli älskad utav dig,
Men det är att kräva för mycket.

Jag kan leva utan dig,
Men saken är den.
Jag vill inte,
vilket gör allting så mycket svårare

Mina vänner är allt för mig,
ändå byter jag ut dom.
Jag kanske inte borde,
det kanske därför jag känner tomhet.

Tomheten kan bero på så mycket annat,
Jag tror inte någon kommer fylla ut den.
Det hoppet försvann för länge sen,
och vad ska man göra då?

Jag är egentligen en mycket liten människa,
stor i orden men liten på jorden.
Det är så jävla synd om mig,
eller inte.

Fröken komplicerad.

Har du någon gång kännt att allt är perfekt?
Allt gick åt helvete, alla tittar på mig men ingen gör det som du.
Du ser det ingen annan får se, det är jag som är din bok,
Hur kan vi läsa av varandra? Vi behöver inget säga, vi vet ändå.
Jag ser det i dina ögon, på samma sätt som du.

Jag har skrikit efter hjälp, men ingen vill hjälpa.
Du gjorde det en gång, och tur var väl det.
Men vad får jag för hjälp nu?
Det finns ingen som vill hjälpa.

Jag kan inte tänka klart, mina tankar dödar mig,
Jag skriker men ingen vill höra mig.
Folk trampar ner mig som stigen i skogen,
Du spottade mig i ansiktet precis som alla andra.

Jag ber om att få ett eget himmelrike,
För snart är mitt liv på botten utav vättern.
För hjärnspökena kommer åter igen,
Förstör mina dagar, och ännu mer mina nätter.

Jag är fan fast här på jorden, Besegrad utav ni som  är starkare.
Jag vill lämna denna värld, bara flyga högt över molnen långt här ifrån.

Men mina vingar orkade inte mig bära,
Mitt sinne försvann.
Ingen vill förstå, ingen kan.
Bara du.

Vinden kommer en dag vända,
Men vem orkar kämpa?
Vem orkar hoppas
Och tro?

Det finns ingenting kvar,
Ni har äntligen blåst ut lågan för mig.
Det är vi som har våra liv i skrivblock,
Bara vi som kan få ner våra känslor i ord.
Ni andra bara tror och hoppas.
Ni tror ni kan få ut det på rätt sätt.

Jag fäller mina tårar, sluter mina ögon.
Välkommnar spökena och hoppas dom tar mig till ljuset.
Jag talar sanningen,
Men ni tror mig inte, jag får bara ett rakblad på köpet.

”tillbaka till ruta ett”
Ja så är det, snälla stena mig till döds.
Jag lever inte ett värdigt liv längre.
Jag har bankat på utgången på livets dörr,
Men det är bara ni som kan öppna den åt mig.

Jag sitter och drömmer, drömmer om hoppet.
Jag drömmer att jag hoppar från bron.
Känner  repet mot min hals.
Men det hjälper inte.

Det ska vara min kamp mot livet, men livet vinner.
Trots att det är så enkelt för alla andra.
Varför i helvete ska jag behöva leva?
Och känna denna jävla smärta.

Jag älskar dig,
Jag hatar dig,
Jag saknar dig,
Jag glömmer dig.

Jag älskar att hata dig.
Jag sakar att glömma dig.
Jag fattar ingenting längre.

Jag hade en livsglöd,
Den måste ha brunnit ut.
Vill du prata med mig,
Får du ta det med min kista.
Den dagen jag vågat,
Den dagen jag inte finns kvar.

Du vet att de då är försent?
Du vet att det är då ditt fel.

Pulsen faller, men ingenting händer.
Jag har ingen chans mot livet.
Jag ser ingen mening.
Jag kämpar inte längre imot.
Ändå står jag upp dagen efter.

Jag vill bara höra tystnad,
Jag vill bara känna tomhet.
Jag vill bara tycka ingenting.

Hittar man någon gång meningen med livet?

Mina tankar och känslor skrivs ner med bäck,
Och för dig är jag ändå bara en fläck.
Den går bort i tvätten.
Jag hoppas du kommer unnifund om resten.

Jag ska ut och resa, jag kommer inte tillbaka,
Inte om sex månader, inte i morgon.
Nästa resa blir en enkel biljett.

Alla min smärta kommer utav alla minnen,
Jag vill bara ha någonting som stillar mina sinnen.
Vänd dig till gud, tänd ett ljus för mig.
Tror du det hjälper?
En dag lär man sig att leva utan någon.
En dag kommer du på vad du gjorde för fel.

Kom ihåg mig mig min vän,
Jag kommer inte alltid finnas där.
Även om mitt hjärta håller dig kär.
Hoppas jag att du en gång hittar hem.

Tiden läker alla sår,
Dagar, månad, år.

Tycker ni att det är svårt och förstå?
Jag vet varför, ni står bara och tittar på.
Om ni kunde se rakt igenom mig,
Skulle ni se min smärta, men också alla vackra minnen.

Vad som någonsin händer,
Kommer ingenting förändra det jag känner.
Kommer alltid finnas tätt intill dig,
Hur mycket du än knuffar bort mig.

Dina ord bara en dag försvann,
Tänka var ingenting jag hann.

Du lovade att aldrig svika mig,
Du lovade att aldrig lämna mig.
Lättare sagt än gjort.

Och nu säger du att det inte spelar någon roll.

Har du verkligen dömt mig?
Ge mig minsta lilla vink,
Känner du inget för mig?
Ska du göra mitt hjärta till zink.

Jag trodde jag var värdig,
Kan du säga mig det?
Jag Känner mig inte värdig,
Min puls är så het.

Har du verkligen gått förbi mig?
Prata med mig, snälla,
Vad är känsla exakt från dig,
jag inga krav ställa.

Snälla ta min hand,
kan du göra det för min skull?
Vi kan nå detta mystiska land,
vi kan göra det för vår skull.

Men vi kanske inte borde dela,
det kanske är bättre och gå ensamma.
Vi kanske inte borde fela,
funderar samtidigt mitt hår kamma.

Det är inte bara din spegelbild som blänker,
också mitt hjärta skänker.
Det må vara fel val,
vi kanske hamnat i fel dal.

Att i livet göra fel steg,
gör hjärnan också helt seg.
vilka chanser man i livet ska ta,
är mitt val så som mamma sa.

-N.Andersson